Röd-grönt no more

Och så var det slut. I alla fall tillfälligt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Växjö väljer att driva borgerlig och populistisk politik istället för att ta ansvar för ett ordentligt vänsteralternativ i kommunpolitiken.

Så sent som förra året var partierna överens om att skatten ska återställas med 20 öre (efter att borgarna symboliskt sänkt den efter valet). Man var överens om att inte ha med vårdnadsbidrag i den gemensamma politiken. Man var också överens med Socialdemokraterna om en ansvarsfull, långsiktig ekonomisk politik.

Nu är man inte överens längre och därför beslutade vi sociademokrater oss för att inte lägga fram en gemensam budget.

Vi tror inte på vårdnadsbidraget. I likhet med Folkpartiet (före valet 2006) anser vi förslaget strida mot arbetslinjen och dessutom vara ett stort hinder för jämställdhet. Miljöpartiet tror på vårdnadsbidrag.

Vi anser att man kan återställa skatten med 20 öre. En symbolisk sänkning bara för att visa på maktskifte och som för de flesta medborgare inte märks speciellt mycket i plånboken. Det som däremot märks för många medborgare är om den kommunala servicen dras ner med 30 miljoner kronor. Det är så mycket de 20 örena är värda i den kommunala ekonomin.

Jag tror att samarbetet med V och MP kommer att återupptas. Jag hoppas på det också. Det finns många goda krafter i dessa två partier som jag vet arbetar för Växjöbornas bästa utifrån ett vänsterperspektiv. Tills vidare får Socialdemokraterna ensam axla rollen som en tydlig opposition från vänster i Växjös kommunpolitik.

Express-utförsäljning

Man får säga att regeringen verkligen kan det här med att gasa och bromsa samtidigt. Man är långsam på att satsa något för att fler ska få jobb. En sorts frambromsad jobbchock. Däremot är man snabb på att sälja ut. Apoteket är aktuellt just nu.

Ett område som man ger sig på är kollektivtrafiken. Nu släpps monopolet för länstrafikbolagen att köra regional trafik. Skånetrafiken och Västtrafik har sagt att de tycker det är bra. Men bägge bolagen pratar om affärsmässighet samtidigt som de nämner kontrollerade former. Det är alltså med kluvna tungor och tankar som man tar emot detta.

Där har vi dilemmat. Kapitalismen klarar inte själv ut det hela, det behövs regleringar. Det officiella syftet med en avreglerad kollektivtrafik handlar om att förbättra för resenärerna. Men som mycket annat är det en rent ideologisk avveckling där skattebetalarna får stå för olönsamma resor och bolagen kan kassera in storkovan på lönsamma resor. Känner vi igen det?

De flesta resor i Kronobergs län är inte lönsamma. De biljettintäkter som de får in täcker alltså inte vad resan faktiskt kostar att utföra. Och det kan jag tycka är helt okej. I ett glest befolkat Kronoberg är det inte i första hand utrymmet på vägarna som kräver kollektivtrafik. Det är inte så ofta köer på väg 25 mellan Växjö och Ljungby. Det handlar istället om medborgarnas bekvämlighet och plånbok. Det ska inte kosta en förmögenhet att resa.

Man ska inte behöva äga en bil. Miljöaspekten av kollektivtrafik är dessutom stor och den kan man prata mycket om. Men av detta finns inget i propositionen som säger att en mer miljövänlig kollektivtrafik blir effekten. Det handlar om kortsiktiga vinster.

För övrigt finns det någon praktisk ljuspunkt i den regionala trafiken i Kronoberg. Den redan kända upprustningen av Kust-till-kustbanan börjar nu ta form.

Nä, med regeringens politik får vi ett rörigt och dyrare system för kollektivt resande. Ett antal bussföretag kommer tjäna pengar på lönsamma resor och vi medborgare står för notan för resten.

Plakat som gungar

Har klippt gräset hemma och ska snart iväg och demonstrera. Men visst är det arbetarörelse i gungning som demonstrerar idag. Trots en hård högerpolitik som slår hårt mot samhällets svaga, och trots mängder med opponerande mot denna politik, så är opinionen inte med. Istället är det fokus på affärer med Wanja och Monas osynlighet. Senast idag har vi några som med grumliga skäl tycker att det är lämpligt att lägga mer ved på brasan. Ett antal lokala fackordföranden går ut med avgångskrav på Mona och Wanja.

Solidariskt med arbetarrörelsen? Nä, knappast. Solidariskt med alla människor som drabbas av en borgerlig politik? Nä, knappast.

Just nu ser det inte bra ut för oppositionen. Både siffror och snack säger samma sak. Men att börja med interna bråk löser det inte. Socialdemokraterna kommer inte vinna valet 2010 med hjälp av media och siffrorna. Socialdemokraterna vinner valet på att folk är förbannade på nedskärningar och överföringar av rikedomar från de som har lite till de som har mycket. Socialdemokraterna vinner val på att vara ett alternativ till borgarna och på att kunna organisera alla aktiva.

Jag kan i så motto hålla med dessa upprörda män (sannolikt så) ur fackföreningsrörelsen. Jag kan hålla med att arbetarrörelsen måste synas. Men istället för att skriva upprop mot Mona och Wanja, gå ut på stan och prata med folk. Säg vad ni tycker. Säg vad ni står för. Det kommer ni långt på. Och om alla Socialdemokrater gjorde det. Då vinner vi valet.

Trovärdigt alternativ?

Det är mycket pengar och budget just nu.

Som en liten avvikande nyhet till all svininfluensa och högsommarvärme i april, kommer nu vänstersidans svar på regeringens vårbudget. En vårbudget som fortsätter att andas slag på de svaga och överföring av rikedomar till de som redan har. En kanske något onyanserad recension från en sosse, men så är det.

I Växjö kommun uttalar sig idag några halvt insatta borgare om hur verkligheten blir i Växjö med deras politik. Kunde inte låta bli att le lite när jag läste den då den mest innehöll spekulationer. Trovärdigt alternativ, knappast.

Även i det privata handlar det om pengar. Bekanta till mig ska renovera i det nyköpta huset och då blir det diskussion om räntor och kostnader för kök och så. Spännande!

Och jag vet inte om det är bra för mig, men min bank Nordea som förvaltar ett stort lån och några ynka sparade kronor, visar idag större vinst än väntat. Som sagt, jag vet inte om det är bra för mig. Sen vet jag inte om de andra bankerna är något trovärdigt alternativ de heller. Men, vem vet.

Gift er idag, jag orkar inte mer!

Redan ett par timmar efter nyheten om att kronprinsessan (hon som är så inteligent och vanlig) ska gifta sig med sin pojkvän sedan ett antal år tillbaka) kom ut har jag totalt tröttnat.

Att kungahuset är populärt vet vi sen tidigare. Mitt eget partis oförmåga att göra något monarkin handlar om just det, många medlemmar och medborgare gillar kungen och hans fina familj.

Det som man ändå kan fundera på så här några timmar efter nyheten är hur alla journalister formligen gödslar ut frågor typ Är det rätt av Victoria att gifta sig med Daniel? och Ser du fram emot bröllopet?.

Det krävdes också ett kungabröllop för att Aftonbladets nätupplaga skulle göra sin toppnyhet betydligt bredare och över fler kolumner än vanligt. DN låter Magdalena Ribbing svara på 50 frågor om hur det kommer att bli. TV4 direktsänder Nyhetskanalen i stora kanalen hela eftermiddagen. Mest handlar det om "grattis" och "va roligt" och "så mötte jag den vanliga Victoria". Till och med Fredrik uttalar sig.

En av få journalistiska vinklar är denna, kanske inte prisbelönta artikel men ändå, om bröllopets sammanfallande med 200-årsjubileet för Bernadottarna i Sverige.

Men man skulle kunna tro att all denna mediabevakning handlade om något viktigt. Som Boeing 747 som kört in i samtliga Hötorgsskrapor, en statskupp av pistolviftande nakna piketpoliser eller att klimathotet innebär att Öland kommer ha medelhavsklimat från och med imorgon. Eller något mer nära, som att flera tusen människor i landet just nu oroar sig för att bli av med jobbet. Men nej, så var det ju inte. Nu ska man behöva leva med skiten i ett helt år. Gift er idag, jag orkar inte mer.

För övrigt måste jag kontrollera mitt medlemskap i Republikanska föreningen.

Björck upp ett par pinnhål

Spännande nyhet, Björck hoppade upp ett par pinnhål.

Istället för kollektivtrafik... förvirring...

Det är ett mantra bland vänsterdebattörer att den borgerliga alliansen och de nya moderaterna inte är speciellt nya utan samma gamla höger som de alltid varit.

Nu föreslår en utredning att man ska ge sig på kollektivtrafiken. Fler ska få tjäna pengar på den lokala trafiken som idag kommuner och landsting ansvarar för. Trafiken upphandlas idag i konkurrens och driften är alltså redan ute på den fria marknaden.

Men det nöjer sig inte näringslivets krafter med. Nu föreslår alltså utredningen att lönsamma sträckor ska vara fria för alla som önskar. Det som inte är lönsamt (de flesta linjerna i Kronobergs län) får samhället ta hand om. Och samhället är du och jag. Enligt beräkningar så kostar en snittresa med kollektivtrafiken idag 22 kronor och den får en intäkt (från biljetter) på 12 kronor.

Och så här kan vi så klart inte ha det. Nu måste det avregleras. Istället för att satsa skattepengar på en bättre kollektivtrafik som gynnar miljön, förbättrar möjligheterna att ta sig till arbetet och som faktiskt ökar friheten för människor. Ja då ska vi avreglera och erfarenheterna säger att det blir förvirring. Vinsterna med att företag tjänar pengar på din kollektiva resa är inte tillräckliga för de vinster som en väl fungerande kollektivtrafik ger, om samhället står bakom.

Men som vanligt när högern håller på med politik så handlar det inte så mycket om vad som är bra för vanligt folk.

Är det synd om Junilistan?

Junilistan får inte vara med på en EU-debatt anordnad av en studentförening på Växjö universitet. I artikeln i Smålandsposten ondgör sig företrädare från partiet över detta, och i de alltid så nyanserade kommentarerna brakar det sen loss. Där är det väldigt synd om Junilistan som utestängs av etablisemanget. En studentförening är inte så mycket etablisemang, kan jag tycka.

Det som däremot är lite intressant är att Junilistan sätter samma martyrstämpel på sig som Sverigedemokraterna. Alla är mot dem och ingen för. Det säger något om dessa bägge partiers interna syn på sig själva, och det ger en tankeställare till alla etablerade partier. Kan man vara maktfull och slå i underläge samtidigt?

Alla ska få fylla år

Var går gränsen kring vad som är en mänsklig rättighet? Läste i dagens Riksdag och departement en följetång kring personnummer (länk till tidigare artikel i samma fråga). Med dagens system finns det för få personnummer och det leder till huvudbry på Skatteverket.

Lösningen på problemet är att människor som flyttar till Sverige inte får sin exakta födelsedag i personnumret, utan ett datum i närheten. Då kan man pussla på Skatteverket och få ihop det hela.

Så tillbaka till frågan om mänskliga rättigheter. Alla borde ha rätt till sin egen födelsedag, och det har man kanke tänkt på en annan lösning. Men skillnade kommer kvarstå, en del har sin födelsedag i personnumret, andra inte. Och ja, det kan tyckas vara en liten fråga, men den kan betyda mycket för den enskilde.

Tänk om, tänk framåt

Visst, jag är inte överförtjust i vad borgarna åstadkommit sedan de vann valet. Men det senaste utspelet kommer nog hamna på min tio-i-topp-lista på mest dumma saker de hittat på. Jag tänker på kärnkraften.

Jag vet att frågan är svår, komplicerad och har många sidor. Jag vet att förespråkare finns i alla politiska led, inklusive mina egna. Men för mig väger solidaritetsskälen så tungt. Vi kan inte producera energi på bekostnad av andra så tydligt som vi gör med kärnkraften.

- Uranbrytning är farligt och människor i andra länder sätter livet till så att Forsmark, OKG och andra ska kunna producera energi och varmt vatten ut i havet.

- Mina barn, barnbarn och deras vänner och alla andra i framtiden. De får ta ansvar för vad vi pysslar med idag. Jag vet att vi inte bygger nya Tjernobyl eller att Homer Simpson är säkerhetsansvarig på svenska kärnkraftverk. Men vi vet inget om framtiden.

Jag håller med om att vi borde ha en långsiktig energiöverenskommelse. Men det verkar inte borgarna vara intresserade av. För mig så vore det ok om vi stängde alla verken direkt. Fattar att det inte är realistiskt. Långsiktighet handlar om kompromisser, något som fyra partier just nu inte fattar.

För mig är kärnkraft kortsiktigt tänkande. Fruktansvärt kortsiktigt. Tänk om alla ni som funderar på kärnkraften. Tänk om och tänk framåt.

Döda gärna barn men låt bli min bensin

Nu är det dags för alla svenskar att reagera mot Israels attacker mot barn och andra människor i Gaza. De har bombat skolor och lite annat nu ett tag men det kan vi så här i tider när julen ska städas ut stå ut med. Men nu när helgerna är slut så kommer det som får oss att reagera med bestörtning. Bensinpriset ska höjas och bensinbolagen skyller på kriget i Gaza.

Nu är det bara att sitta ner och vänta på upprörda insändare från människor som minsann tycker att Israel får försvara sig, men inte om det gör det dyrare att köra bil långt borta.

Nu är det bara att vänta på Motormännens solidaritet med befolkningen i Gaza. Är man en utsatt palestinsk familj får man familjerabatt om man blir medlemmar direkt.

Barn dör för något som de inte orsakat. Barn dör och det påverkar det svenska bensinpriset. Världen är liten och den befinner sig i ditt vardagsrum. Släpp in verkligheten och protestera mot Israels avskyvärda handlingar. Nu.

När ska Smålänningen uppmana folk att gå mot rött

Socialnämnden i Ljungby var fega. Det menar den företagare som inte fick alkoholtillstånd fast han inte uppfyllde regelverket. Det menar Smålänningen som beskriver ärendet som att det är tillåtet bara för att man inte får något straff.

Rättsäkerheten är trots allt till för att bra beslut ska tas. Vad gäller alkoholtillstånd så kräver det ett tillagningskök enligt lagstiftningen. Beviljas tillstånd ändå så klandras de som beviljat tillståndet, men de straffas inte. Brottet är inte tillräckligt allvarligt.

En stilla fundering är när Smålänningen ska börja uppmana folk att gå mot rött. Det är inte lagligt, men är inte tillräckligt allvarligt för att få straff.

Olydig eller modig, terrorist eller frihetskämpe

Frågan kokar nog så småningom ner till frihet. Hur fria ska vi vara att dricka vår alkohol på en mängd olika platser. Själv kan jag från början avslöja att man kan vara lite lagom restriktiv. Det har jag inget problem med.

I dagens upplaga av Smålänningen finns en artikel som handlar om ett ställe i Ljungby som vill kunna servera alkohol. Stället uppfyller inte de formella kraven. Men det hindrar inte ägaren från att söka, och ja, man måste försöka, det tycker jag också.

Ägaren, en smart man verkar det som, har i samband med ansökan också skickat ut ett pressmeddelande, där han uppmanar politikerna att vara modiga. I det här fallet så innebär det att vara modig om man bryter mot praxis. Det vill säga att ge alkoholtillstånd även om de formella kraven inte uppfylls.

Det intressanta i sammanhanget är att Smålänningen hakar på ägarens linje. I ganska menande formuleringar så förklarar journalisten gången i ärendet och hur det gått i tidigare fall där tillstånd getts utan att man uppfyller kraven. Slutsatsen är i vilket fall att det förmodligen inte är helt lagligt att ge tillstånd, men att det är så ringa så att politikerna inte löper någon risk att fällas för brott. Det handlar helt enkelt om mod.

Jag skulle säga att det handlar om en tidning som uppmanar till civil olydnad. Man konstaterar att en handling förmodligen inte är laglig, men konstaterar också att man borde vara modig.

Är det medias plats att agera för att andra ska idka civil olydnad? Om man nu inte gillar lagen, kanske den borde ändras? Och om det i det närmaste är riskfritt att bryta mot den som det påstås, borde den inte ändras då också?

Att vara olydig eller modig är säkert upp till betraktaren att avgöra. Precis som om vem som är terrorist och vem som är frihetskämpe. Den med makt avgör beteckningen. Som alltid.

Det är ju bara ointressant

Finanskris. Det låter stort och mäktigt. Dessutom låter det lite farligt.

Samma avgift för cirkusar som för andra som hyr allmän plats. Det låter inte riktigt lika stort och mäktigt. Inte direkt farligt heller, om man nu inte räknar in clowner och tigrar och så. Frågan handlar om att Växjö kommun har tagit bort avgifterna för cirkusar på offentlig plats med argumentationen att det är en kulturyttring och något som folk vill ha. Till skillnad från tivoli och monstertruckar. Cirkusar är för övrigt näringsidkande företag och som kan bära sina egna kostnader.

Ibland handlar den politiska debatten om en fråga är tillräckligt intressant att diskutera. Om den är värd att läggas tid på. Kungahusets varande eller inte brukar vara en sån fråga. Lika rätt till äktenskap en annan. Det anses vara små frågor som inte är viktiga på samma sätt som ekonomi och jobb. Och såklart, de är inte det på samma sätt. Men de är viktiga.

Det alla de nämnda frågorna, från finanskris till cirkusavgifterna har gemensamt, är att de handlar om rättvisa, förändring och en vilja att göra saker bättre. Som politiker driver man en fråga för att man tror att det blir bättre om det förändras i den riktning man själv vill. Om det sen handlar om höjt tak i A-kassan eller att cirkusar ska betala avgift som alla andra.

Lika äktenskap och kungahuset handlar också om vilket samhälle vi vill ha. Vi har råd att diskutera frågor som handlar om kultur och människors möjlighet att leva de liv man önskar. Allt handlar inte om att få mat på bordet. Allt handlar inte om ersättningsnivåer.

Det kan tyckas lätt att säga för en som har mat på bordet och som åtminstone i två år till sannolikt inte behöver fundera över ersättningsnivåer. Och så är det så klart. Har man inte mat på bordet och en för låg A-kassa är det viktigare. Men det hänger ihop. Om vi inte på alla plan jobbar för ett mer jämlikt och rättvist samhälle så går det inte så bra.

Det är idag självklart att alla ska kunna äta sig mätta. Det är rättvisa. Men ju mer man naggar rättvisan i kanten, desto lättare är det att börja ifrågasätta självklara saker som mat på bordet, A-kassa, fri sjukvård och avgiftsfria vägar. Solidaritet kommer inte av sig självt. Det kommer av att människor i ett samhälle tycker att det är värt att jobba för det.

Och visst kan man gnälla på politiska motståndare ibland om att deras frågor inte är värda att driva. Men egentligen handlar det nog mest om att man inte håller med dem, eller att man inte är intresserad av just den frågan. Egentligen.

Bäst före datum på Anders Borg

Om nu allas vår Totta kan trolla så borde han ha lärt sina övriga kollegor i regeringen litegrann. Någon vidare handlingskraft visar man inte direkt för tillfället utan det handlar mest om vad man tänker göra nästa år och vilka effekter som det får. Och det finns lite saker man kan fundera på, och frågor man kan ställa.

Till exempel. Vart tog tusenlappen vägen? Den tusenlapp som alla som jobbade skulle få. Och som sen alla hushåll skulle få. Och som sen alla som tjänade ganska bra skulle få. Och de som tjänade bra har fått den. Men alla andra. Alla andra som helst borgarna verkar vilja trolla bort, men som man inte lyckas med. FÖR MAN KAN INTE TROLLA BORT MÄNNISKOR. Det går inte. Det vet de flesta, utom Totto och hans regeringskollegor.

Ett annat exempel. Vad hände med jobben? Alla ska jobba och det ska bli fler jobb. Just nu varslas fastanställda människor till höger och vänster. Vikarier sägs upp och timmar tas bort och bemaningsföretagen minskar. Till och med konsulterna lever en osäker tillvaro. Inte ens på Prime och på JKL kanske man går säker längre.

Men vad hände egentligen med jobben? Vad hände med det som förde mängder av väljare till Moderaterna i september 2006? Något som verkade så enkelt för Moderaterna då, är uppenbarligen väldigt svårt idag.

Anders Borg är en hyllad finansminister i en del kretsar. De kretsarna kommer nog snävas in avsevärt ju färre av Anders Borgs alla utlovade jobb som verkligen visar sig existera.

Till slut räcker det inte längre med att prata om jobb. Man måste leverera också. Bäst före datum för Anders Borgs jobblöfte närmar sig med skrämmande hastighet.

KD-Bengt dementerar

Idag kan man läsa om KD-Bengt i Dagens Samhälle. Tidningen har en liten notis i kanten där historien kommenteras. Glädjande är att Bengt Germundsson "tar tillbaka" uppmaningen till andra att inte prata med media och Smålänningens reporter.

Bra att det dummaste inslaget och uppmaningen i historien nu är borta. Men det är fortfarande ett märkligt agerande. Men nog är det så att personkemi och personliga konflikter mellan till exempel en journalist och ett kommunalråd kan få stora konsekvenser.

KD-Bengt bojkottar Smålänningen

Kommunalrådet i Markaryds kommun, Bengt Germundsson, tycker inte om Smålänningen. I ett inlägg från förra veckan skriver tidningens redaktionschef om att KD-kommunalrådet Germundsson inte vill prata med en av tidningens reportrar.

I korta drag är bakgrunden den att en företagsetablering är gjord i Markaryd. Det har Smålänningen skrivit om utifrån vinkeln varför den inte kom i Ljungby istället. Detta har Bengt G surnat till över och förmodligen också kommit ihop sig med reportern på tidningen.

Sen kommer det intressanta. Förutom att Germundsson själv bojkottar reportern är en sak. Men enligt uppgift ska han också ha uppmanat andra att göra detsamma. Detta får Smålänningen att reagera i klippet som publiceras här nedanför.

Det är anmärkningsvärt, och det skriver också redaktionschef Anita Johansson om i sitt inlägg, att ett kommunalråd uppmanar andra att inte prata med en journalist. Meddelarfriheten för kommunanställda och politiker är grundlagsskyddad.

En annan anmärkningsvärd detalj är att man på kommunens hemsida publicerar en text om Smålänningens rapportering där man ifrågasätter vems ärenden tidningen går.

KD-Bengt är ute på djupt vatten när han uppmanar människor att inte prata med media, och när kommunens hemsida kritiserar en tidning. Media väljer helt själv att publicera det de anser vara av intresse för sina läsare, tittare eller lyssnare. Sen gillar man inte alltid vinkeln som de har eller vad de rapporterar om. Som politiker tycker man inte alltid att det som står i media är korrekt och sakligt. Det är däremot en del av spelet. Det är olika roller.

Om denna historia får en fortsättning ska bli spännande att se.

Brev till ledarsidan

Har fått reaktioner på det föregående inlägget här på bloggen. Det handlar om den yttersta högern och om vilka idéer som Smålandspostens ledarsida står för. Detta svar är skickat till ledarredaktionen:

Brev till ledarsidan
Det är trevligt att Smålandsposten reagerar på mitt blogg-inlägg om att den yttersta högern finns i Växjö. Debatten kring homosexuellas rätt att gifta sig på samma sätt som heterosexuella, visar att det finns ytterligheter i den politiska debatten i Sverige. En stor majoritet av landets invånare och av de politiska partierna ser det som självklart att rättigheterna ska vara desamma.

Som en ytterlighet i denna debatt kunde man för någon vecka sedan se ett antal kristdemokratiska företrädare i Växjö, såväl som Smålandspostens ledarsida. På min blogg skrev jag om deras åsikter och uttalanden som jag anser finns på yttersta högerkanten i debatten.

Reaktionen från Smålandspostens ledarredaktion fick rubriken "Trist anklagelse", och handlar om att jag undergräver arbetet mot främlingsfientliga och rasistiska krafter. Som om Smålandsposten står ensam i kampen mot rasister. Som om människovärdet inte hade någon bevakare om inte Smålandsposten fanns.

Om det är en trist anklagelse att kalla Smålandspostens ledarsida för en del av den yttersta högern, är det en trist anklagelse när man menar att jag fördärvar kampen mot rasismen.

Olof Björkmarker

Yttersta högern finns i Växjö

En kort kommentar till senaste dagarnas äktenskapsdebatt. KD i Växjö har genom Andreas Olofsson krävt Reinfeldts avgång. Idag var det också en artikel från ett antal KD-människor i Växjö (hittar den ej på nätet). De kräver inte riktigt statsministerns avgång men höjer ett varnande 5-procents-finger för att visa sin makt i frågan.

Som pådrivande i dessa frågor ich med stöd till KD finns Smålandspostens ledarsida. En annan del av den yttersta högern i Växjö. Läs detta till exempel.

För den som önskar mer underhållande (och skrämmande) läsning om vad den yttersta högern i Växjö tycker så kan man med fördel läsa Andreas Olofssons blogg.

Totto kan trolla

Det låter som en barnbok. Och ibland undrar man om det inte är lekstuga som borgarna pysslar med. Taket höjs inte i A-kassan, det berättar arbetsmarknadsminister Sven-Otto (Totto) Littorin i Aftonbladet.

Istället ska man satsa på nya jobb. Det är en ganska klen tröst för alla dem som varslas just nu. De kommer att få nya jobb. Konjunkturen kommer att vända. Frågan är bara hur det ska gå till under tiden. Till skillnad från Totto som tänker trolla fram nya jobb tvingas många människor istället trolla med ekonomin hemma. Många kommer att lyckas få A-kassan att räcka för att överleva.

Det är inte rimligt att man ska behöva trolla på det sättet. Det är inte rimligt att livet ska raseras fullständigt för att konjunkturen viker. Det finns en politik som mildrar detta och som gör att livet ändå blir drägligt under en arbetslöshet. Och det utan att trolla. En solidarisk politik är något annat än den borgarna just nu ägnar sig åt.

Efter valet 2010 kan Totto få trolla bäst han vill. Förhoppningsvis har hans makt försvunnit då och förhoppningsvis påverkar han inte längre människors vardag.