Är man inte med vargen, så är man mot vargen. Ja eller tvärtom, är väl bäst att snabbt lägga till. Jag kunde lika gärna vänt på första meningen.
För frågan är så laddad. Ett tydligt exempel på det är antalet kommentarer på SMP.se och stämningen i dem nu efter att vargen Kynna skjutits i Kronoberg.
När jag skriver detta blogginlägg så är antalet uppe i hisnande 158 kommentarer, och då har knappt Kynnas kropp hunnit svalna.
Även på SR Kronoberg finns kommentarer, men just nu enbart två och möjligheten att kommentera är just nu stängd. Klokt beslut med tanke på att SR förmodligen inte har någon anställd som under kvällen hinner moderera kommentarerna och med tanke på de hårda orden på SMP.se så gissar jag att moderering behövs.
Jag ska erkänna det på en gång, och därmed både få varghatare och vargälskare emot mig. Jag har inte brytt mig jättemycket om det här med vargen. Inte mer än att jag med intresse följt hur media rapporterat och hur upprörda människor kan bli.
Såväl vargälskare som varghatare (ingen av dem vill förmodligen heller bli kallade just detta, men ni förstår vilka jag menar), agerar lite som förre presidenten i USA, George Bush i kriget mot terrorismen. Antingen var man med USA i kampen och åsidosatte såväl mänskliga rättigheter som sunt förnuft, annars var man på terroristernas sida.
Och många kan säkert hålla med om att den linjen inte är helt hållbar, för det är ju inte riktigt så enkelt som att alla som inte gillar USA är terrorister.
Och riktigt så enkelt som att vargen är det största hotet mot boskapsuppfödning och ska skjutas, eller att vargen är ett naturligt inslag i våra bygder och borde inplanteras, är det ju inte.
8 kommentarer:
Fast naturligt inslag är den, beroende på hur man räknar. Det är ju en av rätt få rovdjur som funnits i landet sen inlandsisen drog sig tillbaka.
Men visst den har ju inte funnits här på 150 år eller så, men försvinnandet går ju inte att ses som naturligt.
Däremot inser jag också, även om jag är mkt för dess existens, att den inte är utan problem. Och jag är i princip inte för inplantering heller, utan däremot att försöka ordna djurhållningen så att man kan ha både får och varg.
Ja, man kan alltid diskutera var gränsen för naturlig går. Väldigt få i Småland har personlig erfarenhet av varg utanför knuten, men man behöver inte gå särskilt långt tillbaks genom åren då vargen faktiskt fanns här på riktigt.
Jag är nog också inne på nån form av medelväg. Tamdjur och rovdjur måste kunna balanseras och hitta nån form av samexistens. Något som funkar med den typ av uppfödning som finns idag.
Jag kan tycka att det är en positiv ansats som du med flera har när ni arbetar med att bygga stängsel och liknande. Det är ett konstruktivt sätt att skapa en förståelse för att även rovdjur har ett berättigande.
Det är enda sättet. Tyvärr visar många på båda sidorna lite för lite förståelse för den andra sidan. Ibland även jag själv i och med att man möter så många korkade påståenden från människor som har förläst sig vargens farlighet för människor i rödluvan och tagit det för sanning...
Det är en känslig debatt helt klart. Nästan som när man diskuterar barnuppfostran eller så. Det blir personligt väldigt fort, vilket kanske är lite märkligt. Kan det handla om rädsla och att det därmed blir personligt?
Jag tror rädsla är en viktig beståndsdel.
Herregud, försöka diskutera barnuppfostran och som undertecknad vara utan barn är en diskussion man aldrig kan vinna ;)
Balanserat inlägg och kul att folk får upp ögonen för jakt, natur och landsbygd i allmänhet.
Debbatten genomsyras tyvärr av massa osanningar och pajkastning.
Bra att du inser att frågan inte är antingen vit eller svart.
Tyvärr så känner jag att bliden av jakt och jägare blivit totalt sevriden efter denna debatten. Men men vad ska man göra?
/Magnus "Grytlock" Karlsson
Till Jerker: Jag kan tänka mig att det är svårt att diskutera barnuppfostran med någon som tycker att man har fel och som dessutom kan dra till med "du skulle se det annorlunda om du hade barn", som om alla föräldrar hade samma syn på det!
Jag ser på uppfostran ungefär på samma sätt nu när jag har barn som före. Givetvis har man fått omvärdera en del, men om man inte gör det i livet så kanske det vore konstigt.
Till Magnus:
Tack för kommentaren. Jag är själv uppväxt på landet men har aldrig varit mycket för jakt. Men jag förstår nånstans känslorna som kommer upp. Det svåra i debatten är väl såklart att sortera ut känslorna och försöka se det hela lite utifrån. Väldigt många verkar ha problem med det, även om de omöjligen kan vara personligt berörda av vargfrågan. Och det gäller både de som vill ha, och de som inte vill ha vargen kvar.
Skicka en kommentar