Jag är inte speciellt ofta inne på landshövding Kristina Alsérs blogg. Så därför var det lokalradion som genom sin hemsida idag på morgonen tipsade mig om att hon länkat till en film.
Hon skriver i sitt blogginlägg att det behövs mer kreativitet i myndighetssverige, och använder en film där ett tåg kör igenom en smal gränd där det samtidigt pågår en marknad. Klippet, som ser ut att vara hämtat från ett betydligt mer fattigt land än Sverige beskriver en verklighet som många människor i världen lever i. Man får använda sig av miljöer och platser som vi i Sverige aldrig skulle tillåta eller för den delen som konsumenter välja att handla i.
Ska jag tolka landshövdingen snällt, så menar hon att vi ska vara tacksamma i Sverige för vi inte behöver handla grönsaker samtidigt som vi riskerar att bli överkörda av tåget. Och eftersom landshövdingen själv är företagare, så gissar jag att hon inte önskar någon annan företagare de förhållanden som grönsaksförsäljarna utmed rälsen har.
Men med tanker på att hon skriver att myndighetssverige behöver vara lite mer kreativa, så kan man ju undra vad hennes utgångspunkt är. Tycker hon att myndighetssverige, där hennes egen myndighet Länsstyrelsen ingår, är för dåligt kreativa? Ibland kan man ibland med rätta skoja med de byråkrater som är allt för fyrkantiga i sin tillämpning av lagar och regler.
Men mest tycker jag att landshövdingens blogginlägg romantiserar en fattig del av världen. Anledningen till att människor använder gränden där tågen går till grönsaksmarknad, beror på ju på att de har inga bättre alternativ. Sättet att överleva är att sälja grönsaker på denna plats. Och man kan ju då fundera på vilka ambitioner vi egentligen har i Sverige och vad vi jämför oss med.
Senast i veckan var det en moderat riksdagsledamot som inte tycker att det finns fattiga i Sverige. Även på Alliansfritt Sverige och på Newsmill kan man läsa vidare om det. Synen är alltså att om man inte svälter, bor i en hydda eller på annat sätt lever i extrem misär, då är man inte fattig. Jag tror att väldigt få av dem i Sverige som tjänar minst jämför sig med de fattiga i Etiopien eller i Burma. Jag tror de jämför sig med människorna de möte i mataffären eller med barnens klasskamrater eller med andra de stöter på.
Det kan störa mig att man tycker att de som har det tufft i Sverige ska vara tacksamma för att de inte har det lika tufft som i den fattiga delen av världen. Lyckas man inte är det ens eget problem.
Jag tror inte att det är myndighetssverige som gjort att svenska grönsaksförsäljare inte har sina affärer vid södra stambanan. Snarare är det ekonomisk utveckling och att många fått ta del av välståndet. Nöden hos grönsakshandlarna vid järnvägen har ingen landshövding eller lag på deras sida. Det de skulle behöva är lite äkta rättvis ekonomisk utveckling.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar